The Dublinensis

Efter en två veckors fältkurs i Grekland var man då tillbaka till Dublin där våren har börjat slå till på allvar. Det har varit två intensiva veckor då vi gjorde fältarbete från 9-6 plus kvällsövningar. Ni kan desutom ge mig smeknamnet Scratchia- Greek goddess of scratches, efter att jag spännderade majoriteten av fälttiden i kortbykor då minna tilltänkta fältbyxor gick sönder under en av de första dagarna och grekland har extremt taggig/stickig/vass vegitation. Minna ben är kortsakt inte en trevlig syn för tillfället. Men trotts detta och vandrandet uppför berg/kullar/klippor/branter dagen lång så var det väldigt roligt och minnesvärt! Vi var på tre plattser: Corinth, Naxos och Santorini:

Corinth: Jag tror att Corinth delen var min favorit del av resan, där ägnade vi oss åt att titta på geologiska strukturer som bildas av faults zones. Låter kanske inte så jätte facinerande men då har ni inte sätt deras bergarter, ofta propfulla med fossiler, flera hundra meter höga Gilbert-type deltor, marina terrasser och allmänt maffiga tophografi. Det är svårt att förmedla känslan av att vara omgiven av berg åt alla håll utan att faktiskt vara där, fotton förmelar dessvärre inte kännslan eller skalan av upplevelsen (eller bergen). Gjorde blandannat mätningar av terrasserna, sedimentologi loggar, schetcher över deltorna, mätningar av fault och sightseing i ruiner (jaja, vi fick se på ruiner en gång iallafall...)

Dessutom så sålden de i närheten av vårt hotel yogo (yoghurt glass med olika smaker och alla påläg ni kan tänka er) och kinder bueno munkar (munkar med såsen de har i knínder choklad bueno i sig) två saker som jag blev fullständigt förälskade i :) Och sen var det hundarna. Fanns överallt och var jätte söta och fick mig att längta efter kramgoa djur jätte mycket! Så sötta!!!!

Naxos: De som vet vad ett metamorphic-core-complex är räker upp en hand. Trodde väl det. Det var iallafall ett sånt vi gick runt och tiitade på/ gjorde kartering på. (För er få (host) som inte vet vad det är så är det bergarter från djupt ner i skorpan som har tvingast uppåt till för oss åtkomlig nivå genom extension av skorpan.) Det var under dessa dagar jag fick minna värsta skrapsår (muttermutter taggig undervegitation muttermutter). Jag tror att vi gick något över en mil på två dar då då vi karterade området (och gjorde karta av det). Det är roligt att vara ute och kartera men då vi bara hade två dagar på oss blev det kanske lite streesigt... Jaja, det var roligt att knata runt i bergen endå.

Älskade maten vi fick här! Åt kanin, köttbullar och kalvgryta och allt var fullständigt utsökt! Sen fick vi lite problem när vi skulle åka till santorini (Naxos och santorini är öar så enda sättet av och på är med båt)... Färgorna gick nämligen i strake samma dag som vi skulle åka. Hoppsan. Vi lyckades dock hyra en motorbåt som vi åkte till nästa ö med. Motorbåt+ medelhavet+ aktiv vulkan= awsome!

 

Santorini: Ur glöden och in i vulkanen. Hela santorini består av vulkaniska sediment och flera stadier av kollapser med en aktiv vulkan i mitten. Vi besökte bara vulkanen under några timmar men det var endå häfftigt att faktiskt stå på en vulkan. Inte så häftigt att jag vill speciallicera mig som en vulkanolog dock. Under resterande tiden undersökte vi vulkaniska sediment och gjorde tecknigar av dem, loggade dem, vandrade uppför dem, halkade nerför dem, fick dem nästan i huvudet, sammmlade dem och blev nästan nertrampad av åsnor när vi skulle beskriva dem. Farligt liv som geolog. Efter denna del blir jag dock trött bara någon säger ordet klippa, vi fick under flera gånger gå uppför och nerför höga klippor för diverse övningar och jag blev ofta helt uttmattad på vägen upp... Försök själv gå uppför klippor som vertikalt är typ 200m, det vara jobbigt! Men vi överlevde, och vi åkte tilsisst hem (jaja, hem och hem, tillbaka till Irland).